Varmt, fuktigt och klibbigt

I dag hanger inte molnen tunga over just Volcan Arenal. I stallet har de baddat in hela La Fortuna med omgivningar i ett ljusgratt tacke. Vulkanen gar inte ens att urskilja och fram till nyss stod regnet som spon i backen.

Nar jag klev upp strax fore sju i morse var det ratt behagligt ute. Men nu borjar det bli sa dar varmt, fuktigt och klibbigt igen. Sa dar varmt, fuktigt och klibbigt att det ar svart att se vitsen i att ha klader pa sig. Och sa dar varmt, fuktigt och klibbigt att det ar svart att inte reagera pa de juldekorationer som sa sakteliga borjar pryda var och varannan vra.

I gar var jag i naturreservatet Caño negro, som ligger i norra Costa Rica. Jag akte med en bat langs med Rio frio, som slingrar sig igenom reservatet, tillsammans med en liten grupp likasinnade och en passionerad guide som berattade om flora och fauna. Vi sag bland annat vralapor, kapucinapor, tvataiga sengangare, tretaiga sengangare, basiliskodla, kajmaner, pyttesma fladdermoss och massor av fina faglar. Inte en orm i sikte, tack och lov, men en skarrad gruppmedlem berattade att hon sett tva (2) stycken dagen innan.

I dag pa formiddagen ska jag nog bege mig till en fjarilstradgard dar det ocksa finns fargglada (och dodligt giftiga) grodor. Blir vadret battre framat eftermiddagen ska jag narma mig vulkanen for att forhoppningsvis fa se glodande lava rinna ner fran dess topp. Annars kan jag tanka mig en god bok i hangmattan pa min terrass. Det funkar ocksa.