Jul?

Sakta men sakert vanjer jag mig vid vad som komma skall: kylan. Jag lamnade Manuel Antonio och stillahavskusten i torsdags och ar nu tillbaka i San José, tillbaka pa det urtjusiga Gran hotel Costa Rica. Om natterna sover jag med en filt pa och flakten avslagen, och jag har faktiskt haft jeans och troja pa mig for forsta gangen pa nastan fem veckor.

Forsta kvallen akte jag till stadsdelen San Pedro for att forsoka gora nagot at mina franvarande julkanslor. Det ar nog halsosamt att ocksa sa sakteliga vanja sig vid tanken pa att det faktiskt ar jul nar som helst, annars lar jag val fa en overdos nar jag val kommer hem. Charles Dickens julsaga gjorde underverk, vintriga miljoer och julsanger gjorde sa att det nastan, nastan kandes som det brukar kannas andra decembrar. Atminstone till dess jag kom ut ur biografen, till palmerna och plusgraderna.

Huvudstadens sjalva stadskarna ar inget shoppingmekka. Sa i gar akte jag till det narliggande Escazú dar jag drack morgonkaffe, at lunch och eftermiddagsfikade mellan allt shoppande. Shop 'til you drop, heter det ju, och det var bokstavligen vad jag gjorde. Jag hade inte ens gatt igenom alla vaningsplanen eller alla gangarna i det stora kopcentrat, nar fotterna nastan blodde och benen varkte sa att jag gav upp.

I dag har jag och mina omma fotter agnat oss at aventyr. Jag har besokt Parque nacional volcán Poás, dar jag vandrat upp langs med vulkanvaggen, anda upp till 2700 meters hojd. Dimman lattade dock aldrig sa jag kunde aldrig kika ner i den stora kratern. Vulkanerna i det har landet tycks ha nagot emot mig...

Jag har ocksa besokt en stor kaffeodling, Doka estate, och lart mig allt om hela processen, fran plockande till skalande till torkande till rostande. Och sa har jag druckit ett antal koppar kaffe, sa manga att till och med en hardad koffeinist som jag kanner mig lite skakig.

I morgon vantar nya aventyr, och nu vantar min mage pa nagot att ata. Over and out.