Varmen

Jag ska erkanna att jag sov med lakan + filt forsta natten i Mexico City, i t-shirt och med lakan + filt + tva overkast den andra. Nu undrar jag over hur jag ska klara natten med ens mitt eget skinn pa kroppen.

Jag kom till Puerto Vallarta klockan elva i formiddags. Tack och lov var bussen hit fran huvudstaden komfortabel nog att jag kunde sova bort mer an halften av de fjorton timmar som resan tog i ansprak. Att kliva av bussen var som att kliva in i en bastu. In i en bastu - ikladd langa mjukisbyxor och bada de langarmade trojor som finns i min packning, invirad i en stor sjal. Bussen var inte bara komfortabel, utan ocksa utrustad med ett ac-system utan dess like.

Jag pekade ut ett hotell i guideboken pa mafa for taxichaufforen, och bingo!, det fanns ett ledigt rum. Det maste ha varit varmen, for pa staende fot bokade jag in tva natter utan att ha sett rummet. Rummet som nu ar mitt for tva natter ar val okej. Och valstadat lar det vara, for det luktar valdigt starkt av klorin. Men jag ska nog hitta nagot annat om jag blir kvar i Puerto Vallarta langre an dessa tva natter. Because I'm worth it.

Snabbare an blixten slangde jag av mig vinterkladerna, pa med bikinin. Och allt sedan dess har jag exponerat min bleknordiska vinterhud pa stranden nedanfor hotellet. Fornuftigt nog i skuggan, att bara vanja sig vid varmen far racka for i dag. Men det ar inte mycket som slar pocketlasning i skuggan, med ett ljummet och klarblatt hav alldeles intill och en uppmarksam kypare standigt i narheten.