Nastan perfekt

For att en orolig mamma inte ska fa en hjartinfarkt framfor datorn, tanker jag inte beratta nagot om bussresan mellan Melaque och Zihuatanejo. Inte mer an att jag knappte mina hander och bad en bon om att fa leva nar bussen dundrade fram pa bergens snirkelkroksvagar, full fart framat och nedfor - bara for att tvingas tvarnita nar en lastbil med dubbla slap stankade sig uppfor i nattmorkret och tog upp bada filerna i en av de otaliga kurvorna. Nu dor jag, tankte jag, men Scania tycks bygga ratt tillforlitliga fordon med ordentliga bromsar. Sa jag lever i allra hogsta grad.

Det blev alltsa ett snabbt stopp i Melaque, inte mer an tva dagar och en natt. Melaque ar inte alls lika turistinvaderat som Puerto Vallarta, och det hela kandes litet mer genuint i jamforelse. Jag hade forvisso nagra angenama strandtimmar, nagra smakliga maltider och nagra trevliga konversationer. Men efter att ha fatt nog av solkramskletet och efter att ha vandrat huvudgatan fram och tillbaka ett par ganger gav jag upp.

Och det ar jag glad for. For Zihuatanejo ar en riktigt fulltraff. Jag kom fram med bussen klockan sex i morse, hemskt trott efter att inte ha vagat somna under nattens bussresa. Jag lyckades aldrig boka nagot boende innan jag lamnade Melaque, sa jag tog in pa forsta basta. Nar jag vaknade efter ett par timmars vila var det till odoren av fukt och mogel fran badrummet. I morgon byter jag till ett fraschare hotell, sa da kommer det hela att bli riktigt bra.

Jag at frukost pa ett litet kafe i stadskarnan som ar helt avstangd for biltrafik. Dagens frukter pa tallriken inkluderade bland annat solvarm mango, sot ananas och syrliga mini-carambolas. Lite kaffe dartill och ett langdistanssamtal till en nara och mycket kar pa det, sedan bar det av mot Playa la ropa - till den vita sanden, till kokospalmerna som hanger ner mot det bla havet, till halmtaksrestaurangen bakom solstolen dar... ah.

Okej, ett litet minus: Att vattnet var ganska skitigt. Skrapigt pa sina hall och grumligt vid strandkanten. Ett stort minus ar ju sa klart att den dar nara och mycket kara ar sa hemskt langt borta. Men annars, mina vanner, annars ar nog tillvaron i det narmaste perfekt just nu.