Konsten

Jag tankte att jag skulle vidga mina vyer och skippa den underjordiska metron. Sa i dag har jag akt lokalbuss i Mexico City. Det var verkligen en upplevelse. Den lat som en traktor, luktade som en angbat, gick inte snabbare an tretti kilometer i timmen, och nar dorren oppnades lossnade skruvar fran taket. Darfor korde chaufforen - en riktig problemlosare - fortsattningsvis med dorren oppen.

Naval, fram kom jag i alla fall. Till Museo de arte moderno, som huserar bland annat Frida Kahlos Las dos Fridas. Det var val egentligen den som var sjalva behallningen med det hela, kan jag tycka. For jag har svart att se en ihoprullad baddmadrass eller en hog med halvatna, torkade majskolvar som konst. Faktiskt.

Jag har ocksa hunnit med ett besok pa Palacio de bellas artes, som ligger alldeles i stadens hjarta. Favorit i repris: Diego Rivera. Hans malningar ar lite som Pettson och Findus-bockerna; detaljrika och overraskande, men sa klart blir det mer allvarsamt nar det ar samhalle och revolution som avbildas i stallet for kacklande hons och fantasifigurer. Det ar i alla fall latt att bli sittande och bara titta, titta, titta.

Klockan ar fyra pa eftermiddagen och jag har fortfarande nagra timmar att spendera innan jag ska satta mig pa nattbussen mot kusten. Det fina med Mexico City ar att det ar valdigt oproblematiskt att sla ihjal tid. Det galler bara att prioritera och fordela den ratt, nar man har sa ont om den.